HISTORIK

Stadgarna

Svenska Esperanto-Institutet bildades provisoriskt den 22 juli 1922 och instiftades slutgiltigt 1929. Se nedan hur Institutets stadgar löd 1936.

Sedan dess har stadgarna ändrats endast vad beträffar detaljer. En av dessa ändringar rör statsmakternas representant i direktionen. Svenska Esperanto-Institutet betraktades då tydligtvis som ett slags myndighet med uppgift att övervaka utbildningen i esperanto. Efter det förödande Första Världskriget var åtminstone till en början den allmänna opinionen uttalat för att krig till varje pris måste undvikas i framtiden, och den viljan manifesterade sig inte minst i ett starkt intresse för det Internationella Språket. Här tog samhället ett konkret ansvar för att esperantoundervisningens kvalitet skulle garanteras, fler skulle lära sig esperanto, och kunskaperna hos dem som lärt sig språket skulle utvecklas, så att vårt språk skulle fylla den viktiga roll man förutsåg för det. Ytterligare ett utslag av det ansvar stasmakterna såg som sin uppgift att axla var, att direktionsmedlemmar under en lång följd av år fick bidrag från Utbildningsdepartementet för att kunna delta i esperantovärldskongresserna.

Växla mellan svenska/esperanto

 

Kort historik om Svenska Esperanto-Institutet

Rektor Sam Jansson, Stockholm

År 1922 bildades ett examensråd på uppdrag av Svenska Esperantoförbundet /SEF/, Svenska Lärares Esperantoförbund /ILEI/ och Arbetarnas Esperantoförbund /SLEA/. Huvuduppgiften skulle vara att stimulera undervisning och anordna examina. Namnet var redan då Svenska Esperanto-Institutet och dess rektor blev Sam Jansson, som var rektor på Beskowska skolan i Stockholm och han anordnade själv både undervisning och examina åren 1922–27. Sam Jansson och Paul Nylén gjorde tillsammans stora insatser för spridning av esperanto eftersom de båda hade goda kontakter med höga politiker. Som ett exempel fick Nylén själv statligt bidrag till att deltaga i världskongressen i Antwerpen 1928 för att detaljerat rapportera därifrån.
Sam Jansson ombesörjde även på uppdrag av ABF månadens radioprogram om esperanto. Andra medlemmar i styrelsen var Ernfrid Malmgren, Paul Nylén, Carl Ohlsson, Gösta Ahlstrand, John Johansson och Karl Söderberg.

1929 stiftades officiellt Svenska Esperanto-Institutet, som nu under ett antal år kunde utverka statliga bidrag till lärarkurser bl.a. på Frostavallen i Höör och vid de internationella kurserna i Helsingör. På en subventionerad kurs i Stockholm var både Jansson och Nylén examensvittnen. Man inbjöd Cseh-lärare, som använde sig av en direktmetod helt på esperanto utarbetad av rumänen Andreo Cseh och förutom denne turnerade i Sverige ex. Tiberio Morariu från Rumänien och Sinha Laksmiswar från Indien. I Katalin Kovats bok från 2011 ”Stelsemantoj en la ora nordo” berättas hur väl de bemöttes och omhändertogs av bl.a Sam Jansson.
Sam Jansson var en stor pedagog, utgav högre brevkurs för esperantostudier och pläderade vid ett flertal gånger för esperanto i skolan. Avled 1939.

År 1931 skickades två rapporter om esperanto till ecklesiastik-departementet i Stockholm.
I den ena berättar Sam Jansson om sin undervisning på Beskowska skolan.
Han vill visa på esperantos stora värde för all språkundervisning. Det ger snabbt goda resultat och är ett undervisningsspråk som bör vara grundläggande i skolan. Han hänvisar också till språkläraren Ernfrid Malmgrens liknande erfarenhet från Mälarhöjdens folkskola.
Den andra rapporten är från språkläraren Stellan Engholm i Smedjebacken, internationellt känd författare till romaner på esperanto. Med sina erfarenheter från esperantoundervisningen på sin skola vill han understryka att det inte finns något språk som kan läras så snabbt. Det underlättar dessutom all annan språkundervisning och förklarar grammatik, strukturer och språkliga begrepp, som eleven har nytta av i många olika sammanhang.

Rektor Karl Söderberg, Uppsala

Karl Söderberg blev institutets andre rektor 1939.
År 1929 blev han intresserad av esperanto via en föreläsning av Henrik Seppik från Estland. Året därpå valdes han till vice ordförande för Uppsala esperantoförening. Från 1934, året för den första världskongressen i Stockholm, var han aktiv som esperantolärare och ombesörjde esperantoprogram i Sveriges Radio. Samma år blev han styrelseledamot i Institutet och blev dess rektor /ordförande/ 1939 fram till 1972.

Trots att han var skoldirektör i Uppsala med många kommunala och statliga uppdrag tog han sig alltid tid för esperanto. Bl.a. utverkade han att svenska staten under många år skickade en representant till världskongresserna. Söderberg satt både i Esperantoakademien och UEA-kommittén under en lång rad av år och var tre gånger rektor för Internacia Somera Universitato vid världskongresserna, där han även föreläste. Från 1991 var han hedersmedlem i UEA. Genom honom hade Institutet goda förbindelser med höga skolpolitiker och regering. Under 50 år var han UEA-delegat för undervisning.
Han avled 1998 i Uppsala i en ålder av 95 år.

Rektor Ebbe Vilborg, Göteborg

År 1973 fick Svenska Esperanto-Institutet sitt säte i Göteborg då valet föll på Ebbe Vilborg att vara dess rektor. Det var språkläraren Oskar Svantesson som förordade honom eftersom Vilborg var språkman verksam både på gymnasium och universitet. De två ingick då i direktionen tillsammans med Märtha Andréasson, sekreterare. Vilborg ansvarade för högre examina och Svantesson för lägre.
Ebbe Vilborg är född 1926 och lärde sig esperanto redan 1940. Egentligen var det hans far som införskaffade en esperantobok men i brist på tid för studier gav han den till sin son Ebbe, som i sin tur kände att esperanto klart hjälpte honom att höja sina skolkunskaper i tyska. Ett esperantoföredrag och påföljande studier på Majornas Högre Allmänna Läroverk för Svantesson fick Ebbe att än mer entusiasmeras.
Efter klassiska studier i latin och grekiska på universitetet i Göteborg blev han docent i grekiska. Hans författarskap i språkliga sammanhang är mästerligt och det är en stor förmån att få räkna in honom som en av rektorerna i Svenska Esperanto-Institutet.
1958 gav Vilborg ut Lilla Esperanto ordboken och i förordet hoppas han att den kan ligga till grund för en större ordbok. Samtidigt tackar han tidigare ordboksförfattare för deras insatser ex. Paul Nylén, Carl Ohlsson och B. Gerdman. Han hinner också med att utge ett supplement till svensk–esperantisk ordbok 1975.
Efter många års arbete kunde han 1992 utge Ordbok Svenska–Esperanto, en guldgruva för esperantister. Vid besök i gymnasieklasser får man ofta klasserna för sig själv medan språklärarna häpna fördjupar sig i ordbokens alla fantastiska ord och uttryck. Utan denna skapelse hade det varit svårt att genomföra studierna på Karlskoga folkhögskolas esperantolinje.
Åren 1989–2001 utkom hans Etimologia Vortaro de Esperanto i 5 böcker, en serie som uppskattas både av esperantister och andra språkmän. För det verket premierades han med Osiek-priset 1992.
Mycket annat visar på hans stora insatser för språk: Han har diplomerats i språket Volapük, skrivit intressanta böcker som Nordstedts Svensk–Latinska ordbok, Latinska Citat, Rena Grekiskan och varit medlem i Esperanto Akademien och UEA under många år.
Han är också en omvittnad kunnig och roande föreläsare.

Rektor Bo Sandelin, Göteborg

1993 blev Bo Sandelin rektor för SEI.
Han är född 1942 och blev tidigt medveten om esperantos existens.
Pappan lärde sig språket genom en kurs i familjeveckotidningen Såningsmannen och som autodidakt flera andra språk. Bo påverkades självklart av alla esperantoböcker, esperantotidningar och besökare i hemmet från olika länder, exempelvis Szilagyi från Ungern, Ahomäki från Finland och Markau från Tyskland.

Under gymnasietiden började Bo så smått studera esperanto: ”Jag fängslades av regelbundenheten och enkelheten när jag jämförde med de andra skolspråken”. I Lund kom han direkt i kontakt med Studenternas Esperantoklubb och inbjöds till en kurs för den kände Olle Olsson. Bo blev snart ordförande i klubben: ”Det var hedersamt att få besöka Olle i hans hem. Det var fullt med böcker på skrivbord, fåtölj och stolar, som dock gjordes sittbara för besökare”.
Bo har haft olika befattningar vid Lunds och Göteborgs universitet. Åren 1999–2009 var han professor vid Handelshögskolan i Göteborg. Det var Erik Johansson som inbjöd honom till Göteborgs Esperantoförening och i slutet av 1980-talet höll han några esperantokurser i föreningen. Så småningom blev han styrelsemedlem i Institutet och efterträdde Ebbe Vilborg som rektor år 1993 fram till 2001. Året dessförinnan gick Bertil Andréasson över från att vara sekreterare till kassör efter Märtha Andréasson.
Under Bo Sandelins ordförandeskap anordnades bl.a i Lesjöfors många seminarier i anslutning till SEIs årsmöten. Här följer namnen på några kända föreläsare: Marjorie Boulton, Zofia Fornalova, Erich-Dieter Krause, Harold Brown, Jerzy Fornal, Odd Tangerud, Atilio Rojas, Otto Prytz, Wera och Detlef Blanke, Jouko Lindstedt, Andrzej Pettyn, Kimie Markarian, Roland Lindblom, Franko Luin, Hartmut Traunmüller, Sten Johansson och många, många fler.
I Bo Sandelins publikationslista på nätet finns flera hundra titlar mestadels på svenska eller engelska men även ett antal på esperanto exempelvis en serie om det ekonomiska tänkandets historia i Monato och Adam Smiths syn på människans språk i La Ondo.

Rektor Lars Forsman, Göteborg

Lars Forsman valdes 2001 till institutets rektor. I sin bok Esperanto… över 50 miljoner träffar /2010/ berättar Lars livfullt och humoristiskt om sitt liv och verk som esperantist.
Ett föredrag på skolan om och på esperanto gjorde honom intresserad och så småningom lyckades tolken Kerstin Rohdin få honom att studera språket. Som språklärare i tyska, engelska och svenska fick han många elever med sig på informationsträffar, kvälls- och sommarkurser.
År 1988 startade han Karlskoga folkhögskolas esperantolinje med terminskurser och examina. Under 15 år deltog inalles 39 nationaliteter och undervisningen måste bedrivas med en av honom själv framtagen direktmetod. Han har själv skrivit ett tiotal läroböcker såsom Egaleco kaj Paco per Esperanto, Sascha, Ludoviko Zamenhof, Esperanta gramatiko, Ekzercoj och det viktiga, lilla studiehäftet till UR:s programserie, illustrerat med charmiga teckningar, vilket hos många väckt intresse för språket. Medförfattare till EPG, Esperanto por Gimnazianoj.
Fick också 1996 uppdrag att skissa och medverka i utbildningsradions serie om fem program, som på begäran sändes vid flera tillfällen i olika kanaler.
Lars är en efterfrågad lärare, föredragshållare och informatör. År 2010 infogades hans namn i Panteono, dr Katalin Kovacs biografiska verk om framstående esperantister.
Under hans tid har många andra gjort stora insatser i styrelsen:

Märtha Andréasson, som med erfarenhet från banktjänstgöring blev självklar som kassör och sekreterare. Hon var också en drivande kraft i Alliansen, en paraplyorganisation i Göteborg för ungdomarnas, arbetarnas och de kristnas esperantogrupper. Via Kungälvs esperantoförening arrangerade hon många kurser på Nordiska folkhögskolan och var lärare på Karlskoga folkhögskolas stora sommarkurser. Hon var mycket engagerad i hur arbetet på Esperanto-Gården i Lesjöfors skulle bedrivas. Sitt arbete inför Världskongressen 2003 i Göteborg fick hon tyvärr inte njuta frukterna av då hon avled dessförinnan.

Inga Johanson, biblioteksassistent på Göteborgs Stadsbibliotek, har under många år varit styrelsemedlem och sekreterare. Har samlat in ett stort antal elevuppsatser om esperanto från gymnasier och folkhögskolor. I samarbete med Åsa Sahlqvist och Postverket har hon utgivit den mycket uppskattade boken Kor/r/espondu Esperante, som lite vitsigt även kan betyda svara med hjärtat. Inga har också medverkat i ett stort antal kurser både som lärare och bokinformatör och dessutom under många år förmedlat den internationella övernattningsboken Pasporta Servo. Lärare bl.a. på Visingsö-kurserna.

Bertil Andréasson lade som kassör och sekreterare ned ett stort arbete på kontakter, inbjudningar, övernattningar för alla utlandsföreläsarna, som inbjöds till institutets många högre seminarier. En mycket skicklig organisatör.

Siv Burell, idérik arrangör och lärare för många esperantokurser bl.a. på skolor i Göteborg, Wendelsbergs folkhögskola, Nya varvet m.fl. Några år sekreterare för institutet. Var tidigare engagerad i Lärarnas esperantoförbund. Examen från och lärare på Karlskoga folkhögskola.

Ann-Louise Åkerlund studerade på Esperantolinjen i Karlskoga och avlade examen med goda betyg. Blev sedan invald som kassör i institutet. Är också esperantolärare och har styrelseppdrag i SEF och även i Sunda Agado, svenskt–danskt samarbete.

Birgitta Anevik deltog i Karlskoga folkhögskolas brevkurs för esperantostudier och lyckades utmärkt med sin språklärarerfarenhet. Hon blev given som styrelsemedlem i institutets direktion. Är nu informatör och har under åren förmedlat viktig information från internet.

Folke Wedlin, gymnasielärare och läroboksförfattare i flera språk. Har haft åtskilliga esperantokurser på sin skola och har gjort studieresor med sina elever till olika länder. Är medförfattare till EPG – Esperanto por Gimnazianoj. Som sekreterare i institutet från 2006 har han gjort stora insatser i kontakter med Skolverket om esperanto som nationell kurs på nya gymnasiet och dessutom med UEA om Europeisk språkportfolio och om institutets framtida organisation. Lärare på Visingsö-kurserna.

© Svenska Esperanto-Institutet 2017
Säte: Göteborg
Kontakt: Inga Johansson, visa e-postadress
Webbansvarig: Andreas Nordström, arendsian@hotmail.com